Blev utsläppt igår vid 12.00 från psyk. mamma hämtade mig men sen till gruppterapin 13.30 och prata av sig lite. Kändes som att det släppte lite på min ilska iaf.. 

Idag är min första jobbdag på nästan två veckor. Jag är riktigt nervös att jag ska få något mentaltsammanbrott eller panikatack, men får hoppas på det bästa. 

Hur tar man sig upp när man är på botten. när man märker att alla ens "vänner" bara har lurat en hela tiden och sedan sparkar på en när man ligger ner. Jag kan inte lita på någon längre så den här perioden kommer bli mycket att jobba med vilka relationer jag kan må bra av. Men hur vet man? Hur kan jag veta att jag inte blir sparkad på igen? Det hände nu efter jag kännt personerna i flera år. förstår inte vad jag gjort fel, varför kan man inte bara hålla benen stängda.. Blir så jävla arg och ledsen. Jag är förtvivlad och har så JÄVLA ont i själen. Men hur ska jag få tillbaka mina puzzelbiar som är tagna`? Får bara hoppas på som alla säger - Tiden läker alla sår.. Gör dom verkligen det? Bara att vånta och se.. 

 

Peace Out !