är på bussen påväg hem till min fina lägenhet från becca i Jönköping. inte skrivit på länge så tyckte det var dags nu. jag har varit där sen i tisdags och vi har haft jätte roligt. träffat nytt folk och jag lyckades tillochmed komma in på en krog för bara studenter som heter akademin! MASSA snygga killar och jag fick iallafall med mig en hem;) fin kväll! så somsagt är jag på väg hem nu. och ska jobba 14 timmar imorgon på båda mina jobb.. ser inte fram emot det men Cash is King. skriver nog mer ikväll:) PUSS

Du är söt :3

Ibland funderar man över valen i sitt liv. Hur hade det sett ut om jag hade gjort så eller inte gjort så? Det är när jag är själv som jag börjar tänka så. Hur hade livet sett ut med/utan vissa val. Det kan vi aldrig veta, men när ett val gått sämre funderar man alltid och önskar att det hade gått bättre. Det kan vara allt från vilken väg man körde eller en utbildning/jobb.

Balen

Efter kortegen

Taggade tjejer, sista festen!

Utspringet!

Nu har jag fått G i UF och Webbdesign! Så jävla skönt och är faktiskt lite smått stolt över att jag lyckades! (ja, jag är en sån som inte heller tycker synd om dom som gråter över ett Vg).

vart går gränsen till självisk?
Är man verkligen självisk när man säger nej för att man själv inte kan ta på sig mer? Om jag säger nej till att jobba 9 timmar en dag man mår riktigt dåligt. Är man självisk då? Om en vän behöver dig, men du redan fått så mycket stryk psykiskt, du kan inte bära din väns börda också. är det då själviskt att säga - jag är ledsen, men jag klarar inte av att hjälpa dig. Jag kommer bara ge dig dåliga råd och inte kunna ta in det du säger, så det kanske är bättre om du pratar med någon annan. I sånna sammanhang har jag fått höra att jag är självisk. Men jag vet inte, är inte varje människa en egen individ. Ska man inte ta hand om sig själv längre? Är jag skapad för att ta hand om andra? Men vem ska då ta hand om mig.. ? Nu har jag kunna få upp ögonen, jag var nog inte så självisk. Och jag måste kunna säga nej utan att bli kallad det. Jag skulle vilja kalla det en otrolig styrka istället. Att veta att man inte kan hjälpa till för tillfället och då säga NEJ. TÄNK PÅ DET.

Får man inte vara vän med sitt ex? är det så det ser ut idag? Det finns många olika fall när det gäller att ha kontakt med sitt ex eller inte. I mina fall tycker jag att det känns skönt att vara vän med ett ex. Det beror självklart på varför förhållandet tog slut osv. men i mina förhållanden har jag varit ganska öppen, jag har kommit nära många personer. Så varför avsluta en kontakt med någon som har betytt så mycket i ditt liv under en period? man kanske tillockmed kan få ut med av varandra som vänner än i ett förhållande. Så har det varit med många av mina ex. man kan som sagt ha en kontakt till en viss nivå, jag skulle inte rekomedera att prata om nya killar/tjejer med ditt ex. Även om man inte har kvar känlor så är det något som väcks innom en och man mår automatiskt dåligt.

Just nu är jag hos Becca, ska sova här. Nu chillar vi feeet, med lite likör 43 och provning mellan olika håruppsättningar.
Men nu ska jag leka lite i PhotoShop ! As kul !

Vi gjord flätor och la dom som ett hårband lite provning inför studentfesterna :)

Nu var det nästan två veckor sedan jag skrev sist. Det har hänt mycket.. som vanligt i mitt liv. Jag har varit och träffat gruppen två gånger nu. Direkt när jag kom dit blev jag otroligt nervös, men efter att vi pratat en stund var det som att jag satt med flera migsjälv där. Jag kände igen mig i precis allt dom sa, det blev verkligen en tydlig bild att jag är inte ensam. Det finns fler som mig, som kämpar med sig själva varje dag. Visst det är lite jobbigt att vara yngst, men som vi sa där så tänker man inte på åldern så mycket. Och jag är tacksam att dom släppte in mig dit trotts att jag är så ung, så jag kan få hjälp så tidigt som möjligt! (trots att jag väntat i många år på riktig hjälp..). När jag har gått därifrån känns livet mycket lättare, det blir lättare att andas och det tar inte emot varje steg jag tar. Men jag måste försöka få in den känslan mer i min vardag.

Becca har åkt utomlans, saknar henne massviissss ! Känns som att hon har varit borta i flera månader! vet inte hur jag ska överleva när hon flyttar.... !! :'( Men imorgon kommer hon hem! Och då ska jag träffa henne!

Jag har jobbat mycket den senaste tiden och det har varit både på gott och ont. När jag väl är på jobbet så flyter det på, men jag har lätt att bli depprimerad efteråt. Jag blir lätt stirrig och får en klump i halsen. Att försöka gå ner i varv efteråt är inte heller det lättaste, därför är det jobbigt att jobba sent och sen upp till skolan.

I veckan som kommer är det mycket att göra ( som vanligt). På tisdag fyller underbara LOVISA LUNDBERG år! Vi får väll se vad som händer då ;) (uppdatering kommer efter). 
Annars ska jag nog jobba, plugga igen satans mycket saker, gå på typ 5 olika möten och försöka få tid att andas och leva en skvätt!

I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om att vara vän med sitt ex. Om du har några frågor så ställ dom gärna så kommer jag svara på det i inlägget!

Jag mot världen. Så känns det. Så känns det väldigt ofta, och just nu starkare än på länge. Det är jag i ett stort svart hål, och jag försöker ta mig ur det, men det går inte. Det finns inget jag kan ta tag i. Ångesten jagar mig och jag får inte sluta springa. Jag måste vara stark för det lilla som finns kvar. Jag kämpar varje dag och visar upp mig som den roliga, "dumma", glada tjejen. Hur länge ska jag gå med denna fasad? Hur många fler år ska det gå innan den brister. Kommer jag någonsin må bra.
"Bordelinebrud", ett ord som sitter i mitt huvud. Är det fler som ser mig så? Jag vet att det är några.. Men jag försöker att lära mig leva med det. Jag vet att jag måste acceptera det, det är bara så det är. Imorgon ska jag träffa gruppen för första gången. Det är en grupp med 8 andra personer som har brodeline. Det är även tre grupp ledare som är terapefter. Jag hoppas det kommer att gå bra, men jag är ganska nervös. Jag är den yngsta och dom andra är ganska mycket äldre. Men jag hoppas som sagt på det bästa, och tillslut kommer jag nog in i "gänget".

"Personer med borderline personlighetsstörning är ofta impulsiva, intensiva och emotionellt instabila. Humöret är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva. Det är många gånger svårt för omgivningen att förstå de snabba och starka känsloreaktionerna. Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt. Borderline personlighetsstörning kännetecknas av svårigheter med känsloreglering, relationsproblem, impulsivitet och låg tilltro till sig själv. Självskadebeteende är vanligt förekommande och är ofta försök att reglera starka, outhärdliga känslor."

Jag kan inte begära att folk ska förstå sig på mig. Men ibland önskar jag att liver vore lättare. Att inte gå omkring med dessa tankar, att inte veta hur man ska reagera, att ständigt svänga i humör utan att ens förstå det själv. Jag förstår inte mig själv, men jag hoppas att jag kommer lära mig det.

Jag har inte uppdaterat på en evighet! får nästan lite ångest över det, men nu ska jag hålla igång igen! Har ju gått så lång tid så vet inte hur jag ska orka skriva allt.. och hur ni ska orka läsa allt x)

London - jag var i London härom helgen. Shoppade som bara den! Hittade massa fynd! bl.a En skrik rosa tröja från Gap, Ett jätte fint halsband med matchande örhängen från 1970. Och mycket mer! Vi bodde på ett hotell precis mittemot Hyde park, det var jätte mysigt! Vi gick som vanligt massor som vi alltd gör när vi åker någonstans. Vi gick på den stora marknaden (som jag inte kommer ihåg vad den heter nu bara för det). På kvällarna tog vi det mest lugnt.

Livet överlag - För 10 minuter sen kändes livet jävligt bra! Kom hem från träning, körde fan All in, kunde inte gå och vi får väll se hur det känns imorgon. men imorgon kväll är det träning igen! Men som sagt just nu känns allt skit. Fick nyss ett samtal som inte var roligt, en vän var välldigt arg på mig, för jag sa något jag verkligen inte menade. Och en annan vän vet jag inte vad som hände med, helt plötsligt så blev allt konstigt bara. Det är sjukt, hur folk påverkar ens mående. just nu känns jag bara för att ligga i sängen och kräkas eller supa mig redlös. nej jag väljer att jobba ihjäl mig. Känns som en bra idé.

Lägenhet - Den 10:e ska jag på lägenhetsvisning.. Vill verkligen flytta typ NU.. men det ända som står i min väg är den där JÄVLA ekonomin.. Så har bästämt mig för att prata med min chef om att gå upp i timmar typ imorgon. Och vill desutom ha min löneförhöjning NU som jag har väntat på i två månader... Men igen till lägenheten. det är en 2:a på ca 70 kvadrat .. Men för ca 5100 i månaden ( endast hyran). Sen till kommer ju så otroligt mycket. Möbler och sånt har jag och allt mellan himmel och jord, det ända som behövs är ett köksbort och stolar. Fast jag har ett som jag skulle kunna ha så länge, men det är nog det ända jag behöver. men som sagt då var det pengar igen det handlar om.. Om någon är taggad att flytta så säg gärna till!

Preventivmedel - Det är egentligen inte många ungdomar som känner till alla preventivmedel som samhället har att erbjuda, det finns massor. När man är ung och vill skydda sig så skaffar dom flesta direkt p-piller. Det är nog det vanligaste preventivmedlet, men det finns så många fler, som kanske är bättre för just dig också! så nu skulle jag villja informera er lite om olika preventiv medel!

P-piller
Det finns massor olika sorters p-piller, det finns bl.a östrogenfritt p-piller, då tar du ett piller varje dag konstant. Vissa får utebliven mens, vissa får oregelbundet och vissa får det konstant, vid det sista så måste man oftast byta till kombinerade p-piller. det innehåller både östrogen och gestagen (två olika hormoner). Dom p-pillrena tar du en tablett om dagen i tre veckor, sen tar du sockerpiller i en vecka så man får mens, det går även att skjuta på det ett tag om man så vill det.
Eftersom p-piller går igenom blodet behövs det en hög dos av hormoner. Det kan göra att din sexlust minskar, du kan få humörsväningningar osv.

P-stav
En specialutbildad barnmorska eller gynekolog sätter in en liten mjuk stav under huden på överarmens insida. Staven syns inte men kan kännas under huden. P-staven förhindrar ägglossning och gör slemmet (sekretet) i livmoderhalsen tjockt och segt så att spermierna får svårt att komma in i livmodern. Hormonet i p-staven är gestagen. Samma som p-piller så går hormonet genom blodet och du kan få biverkningar som humörsväningingar osv.

P-ring
P-ringen är en mjuk plastring med samma hormoner som kombinerade p-piller. Du sätter in ringen som en tampong och den ska sitta på plats i tre veckor. Fjärde veckan gör man ett uppehåll, och sedan sätter du en ny ring in. Fungerar precis på samma sätt att skjuta upp mensen med som kombinerade p-piller.

P-plåster
Ett plåser du kan placera vart du vill på kroppen förutom brösten, knäna och ner eller armbågar och ner. Du byter plåster en gång i vecka i tre veckor sen lämnar du en vecka och får då mens. Det är samma hormoner som i  kombinerade p-piller, så även här kan du skjuta på mensen om du vill.

P-spruta
P-spruta innehåller bara gestagen (gulkroppshormon) men i betydligt högre dos än minipiller, p-stav, hormonspiral och östrogenfritt p-piller. P-sprutan hämmar ägglossningen fullständigt. Den påverkar också det slem (sekret) som finns i livmoderhalsen som blir segt och tjockt så att spermierna får svårare att tränga in i livmodern. Du får en spruta i skinkan var tredje månad av en barnmorska eller läkare.

Hormonspiral
Det innehåller gestagen, gestagenet gör så att slemhinnan på insidan i livmodern blir tunn, och då kan inte ett ägg fastna där och växa. I livmoderhalsen finns ett slem (sekret) som blir tjockt och segt, det gör det svårare för spermierna att tränga in i livmodern. Eftersom spiralen sitter i vaginan utsöndras hormonet enbart där, vilket innebär att du inte kommer få några biverkningar som nedsatt sexlust, eller humörsväningar.

Kopparspiral
Kopparspiral är gjord av plast med en liten koppartråd runt. Den är bara några centimeter lång och har oftast formen av ett T.En barnmorska eller gynekolog sätter in den i livmodern och du kan få den uttagen när du vill, men man kan inte ha den längre än ca 5 år. Kopparspiralen innehåller inget hormon utan skapar en miljö som gör att ett ägg inte kan fästa vid livmoderväggen. Kan användas av dig som har ett fast förhållande, eftersom risken för underlivsinfektion kan öka, speciellt om du byter partner.
biverkningar kan vara - ökade blödningar och underlivsinfektion.

Minipiller
Minipiller innehåller endast gestagen. Minipiller förhindrar att du blir gravid genom att det slem (sekret) som du har i livmoderhalsen blir segt och tjockt så att spermierna får svårare att tränga in i livmodern. Minipillren försämrar också miljön i livmodern för befruktade ägg. Det är viktigt att ta tabletterna vid ungefär samma tid varje dag. Vet du att du har svårt att komma ihåg att ta ditt piller är minipiller inte så bra.

Alla ovanstående preventivmedel är 99% säkra förutom minipiller som är 92 - 96% säkra.

Så tjejer, kolla så att du verkligen valt rätt preventivmedel. Jag har gått på tre olika, först kombinerade p-piller, efter 1 år fick jag fruktansvärda biverkningar och fick börja med östrogenfria p-piller, till en början hade jag välldigt oregelbunden mens men sen fick jag uppehåll helt i flera år. Men jag blev slarvig och bestämde att jag behövde något annat. Just nu tar jag P-plåster vilket är underbart för mig eftersom jag är lite kinkig med allt som har med kroppen att göra.
Och var inte rädd för att fråga mig eller att gå till någon ungdomsmotagning, dom hjälper gärna till och förklarar mer!

Läs även gärna mer på : http://preventivmedel.nu/preventivmedel/

Ha en bra dag och hoppas ni har lärt er lite!

BILD FRÅN BEPPE!

PUSS

Jaha ni underbara människor. Då är det ca 10 timmar kvar innan jag sitter på ett flyg påväg till London! men oroa er inte, jag blir bara borta i 4 dagar ;) Kommer hem på måndag. Kommer nog inte ha något internett så kommer inte kunna uppdatera bloggen, men lovar att göra det såfort jag kommer hem! Och antar att massa bilder kommer komma upp också så småningom!

Jag är lite delad över den här resan. samtidigt som jag tycker att det ska bli skönt att åka till London igen så har jag lite ågest. Det kommer bli så skönt att komma bort, och eftersom jag var där förra året känner jag mig ganska trygg. Men jag vet inte, det känns bara konstigt i magen. Antaligen bara att jag har mycket att tänka på som min kropp inte vill släppa men det måste jag göra nu.

Idag var sista dagen med Freddie. USCH vad jobbigt det var. Höll tårarna inne jätte bra tills han frågade - " Hur känner du över att det här är avslutningen för våran kontakt och över MBT:n" Då flög tårarna hejdvilt. Iprincip som i en tecknad serie. Kunde inte hejda mig, grät konstant sen dom sista 20 minutrarna. Usch blir tårögn nu bara jag tänker på det. Det såg ut som att han också blev tårögd samtidigt som han log så medlidande. Men jag gav honom mitt brev jag skrev, jag hoppas han blev glad, han tackade iallfall så mycket för det när jag gav över det och sa att han fick läsa det när jag gått. Vi pratade väldigt mycket om planering, eller snarare drömmar. Han frågade mig vad jag vill göra med mitt liv, och jag vet verkligen inte. Han sa att det är nästan bra att inte veta. Att inte ha förstora planeringar, om det inte blir så kan allt gå åt helette. Istället ska man ha drömmar, eller visioner. Så om man får två vägar så kan man stanna upp och tänka - " Vilken väg leder mest till min dröm?". Och det är precis så jag ska tänka! Jag ska planera varje liten dag, men inte mer än ett par dagar i taget. Och jag ska skaffa en dröm. Jag vet inte om jag har haft någon Riktig dröm någongång.. Jo när jag var liten ville jag Verkligen verkligen bli aostronaot. Jag vill det nu också, men jag vet att det inte är något som jag kan ha på min lista under rubriken dröm. En dröm, det måste vara något som iallafall är lite rellevant. Jag behöver inte kunna uppfylla det till fullo men ändå något som kan ta mig på rätt väg.

Så det är mitt mål för den kommande framtiden - Att komma på vad min dröm kan vara!

Hoppas att ni alla kommer ha det bra i Sverige, och att ni får Mycket snööö!! Nej men lite ;)

(På väg till Polen - 2009)

Jag sitter just nu och försöker skriva ett brev. Ett brev av känslor, tankar och tacksamhet. Ett brev till Freddie. Imorgon är sista gången jag kommer att träffa honom, och jag vet att det kommer bli otroligt jobbigt. Jag har träffat honom en gång varje vecka i över ett år nu. Han känner mig. Han är en av dom få som vet ALLT om mig. och det känns precis som att jag ska förlora en bästa vän. Jag har inget val, det bara glider ut händerna på mig. Jag vet att allting har sitt slut. Och att många antagligen tycker att det är jätte fånigt över att jag reagerar såhär över att min psykolog ska försvinna. Men man slutar ofta hos en psykolog för att man känner sig redo, att man mår bättre och kan stå på egna ben. Men jag är inte där, jag är inte redo. Hur ska jag klara av vardagen utan hans råd. Vi planerar alltid vecka för vecka, vad jag ska göra varje dag, i detalj. Så har det varit hur länge som helst nu. Men hur ska jag göra nu, jag kan inte se allt själv. Han har lixom varit mina extra ögon. Det är jätte jobbigt. Kan inte sluta gråta. Jag vet att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Tänk dig själv att en person du umgåts med och verkligen träffat i hur många timmar som helst nu samanlagt bara försvinner. Tänk att det är din vän, och du kan inte göra något åt det. Bara stå kvar och vinka hejdå.
Vet inte hur jag ska kunna säga ett ord imorgon överhuvudtaget. Kommer bara sitta och böla.. Har skrivit ner lite anteckningar som jag lovade att göra över vad vi gjort det här året och så vidare. Men nu skriver jag på brevet, vet inte vad mer jag ska skriva, hur mycket jag kan skriva, hur han kommer att tolka när jag ger honom ett brev. han kanske slänger det. Jag tror inte det, men... Nej nu får jag inte tänka negativa tankar. Jag vill bara att morgondagen ska vara över. Den kommer vara välldigt känslosam..

Ni får gärna kommentera något gulligt så jag kanske blir lite gladare :')


På Fredag drar jag till London !

OLD TIMES

PUSS!

Nu har jag varit sjuk i en vecka. Rösten har varit borta till och från i typ fyra - fem dagar. Otroligt jobbigt eftersom jag ALDRIG kan vara tyst, och att inte kunna sjunga är nog det värsta. Får inte fram en ton. Det tar bara stopp. Vill kunna skrika och hoppa. Men det går inte, halsen blir torr och jag får ingen luft då.. Åkte till Herr doktor idag, han trode att jag hade drog problem eftersom jag går på Cipralex ( panik ångest, anti depp). För han ville sätta mig på cocillana men inte om jag höll på för mycket med droger. när jag sa att jag aldrig tagit droger så förstod han först inte.
- "Vadå?"
- "Nej jag har aldrig varit och är inte en drog missbrukare?"
- "Nehe vadå, så du har psyk problem och är inte missbrukare?"
- " Ehhhhhh Nej?!"
- "Okej" :S

Så tillslut skrev han ut cocillana. för jävla dyrt var det också! 200 kr för en flaska!
Har såklart även hört att wiskey ska ju vara bra när man är sjuk.. så då skulle jag ge mig på en stänkare. Hällde upp knappt 2 cl i ett shottglas. det tog mig 3 klunkar och ca 45 min för att få i mig halva! sen fick jag kväljningar och höll på att spy.. vill även poäntera att det var en Jävligt stark wiskey - 50 % och det var min första wiskey så lite förståligt.. Gör aldrig om det iallafall.
Annars har jag druckit varm chockad, honungsvatten och tagit det ena och andra i tablett och flytande form, men inget verkar hjälpa.. Imorgon ska jag nog basta och ta ett långt varmt bad. Hoppas att det bli bättre av det!

Imorgon ska jag även till Gunilla, min nya psykolog som kommer leda mig igenom terapin (som fortfarande inte har börjat helt än).

nej nu börja jag torr hosta hårt igen. Det gör FÖRJÄVLA ONT. och stämmbanden var svullna sa doktor :'( kommer inte kunna sjunga på jätte länge !! får sjunga i mitt huvud....... tror ingen kommer vilja vara med mig när jag blir frisk, kommer ha så mycket energi att ta igen x)

PUSS GODNATT !



Såhär somnade misse härom natten :) Nu är det dags för oss att sova igen :)

Vaknade typ vid 11, tog det lugnt hela dagen tills jag upptäckte att jag var sen till ett möte, trode det började 16 men var tydligen kl 15.. Slängde mig in i bilen, kommer ut på första stora vägen och står ca 5 polisbilar där.. Så fick ta det välligt lugnt hela vägen till skolan.
På mötet var min rektor, mentor, sjuksyster, studievägledare och yvonne. Vi pratade om min framtid om jag verkligen ska gå ett 4:e år. Och samtidigt som jag verkligen verkligen vill det för att få ett fullständigt betyg nu så förstår jag dom när dom sa att vi måste möta det med vit ögat. Jag måste se, att jag klarar faktiskt inte det här. Det har varit ett fruktansvärt år, och jag har faktiskt ingen aning om hur nästa kommer att se ut. Kanske bäst att göra som dom sa, jobba ett år och koncentrera mig på terapin, komma tillbaka som "Super Emily" och kanske läsa igen på comvux. Låter det som en plan? Det känns som det nu när jag har suttit och tänkt lite på det. Jag hoppas det kan vara ett sätt för mig att få godkänt i allt tillslut. och samtidigt inte dö av att stressa hela tiden.

Efter mötet åkte jag och Lovisa en snabbis till Stml, där vi åkte till biltema och köpte lite saker. sen var det bara raka vägen hem :P en snabb roadtripp sådär bara.

Allt för länge har jag svansat kring nästa kille. Jag måste alltid ha någon för att veta att jag är bra. Men nu får det vara nog, jag är bra. JAG ÄR BRA. jag måste säga det. Jag måste tro på det. jag behöver bara mig själv för att klara det här! det är mitt liv, och jag ÄR stark! Jag ÄR DET!

jag är bra.

I mitt förra inlägg skrev jag om kärlek och vad kärleken är och gör. I det här inlägget tänka jag skriva lite om svartsjuka..

Svartsjuka, motsatsen till kärlek? Eller vad är egentligen svartsjuka?  Den vanligaste svartsjukan har man i nära relationer, men det kan även finnas svartsjuka mellan syskon, kollegor m.m.
Dålig självkänsla kan ha stor betydelse i sammanhanget.
Svartsjuka kan se olika ut mellan en tjej och en kille, en kille tillexempel, blir ofta mer aggresiva. Hos dom flesta är rädslan störst att flickvännen ska vara otrogen, andra fall tror många män att kvinnan har starkare känslor för en annan man. Vissa killar kan tycka att det är så jobbigt, att dom inte vill att kvinnan går till en manlig läkare, till skolan m.m.

Kvinnan visar svartsjuka på ett annat sätt, dom kollar mer på hur mannen beter sig, visar känslor m.m. I vissa fall kan även kvinnorna tro att männen är otrogna men det är inte lika vanligt som för männen.

Svartsjuka kan man visa genom att vara gnällig, bli ledsen om han/hon sak träffa en vän osv.
svartsjuka gör ont, jag skulle inte säga att jag är svartsjuk, men det kan hända ibland. frågan är varför man blir svartsjuk? Har man varit med om att en partner varit otrogen förut kan det lätt bli att man blir mer misstänksam. Och även om man har bråkat mycket och man glider isär kan det kännas som att den andra börjat leta efter en ny. jag tror att det är viktigt att man förstår varandra i ett förhallande så att man kan prata öppet om svartsjuka. Inte så det går till en överdrift så att hela förhållandet baseras på det, men att man frågar, vad menade du när du sa sådär? för jag kände att du kanske menade så? Det är vanligt att vara ledsen och skamsen om du är svartsjuk. Kanske kommer att till varje pris undvika den andra, för att du innerst inne vet hur svårt det kan vara att leva med en svartsjuk person. Så våga prata med varandra!