Vaknade typ vid 11, tog det lugnt hela dagen tills jag upptäckte att jag var sen till ett möte, trode det började 16 men var tydligen kl 15.. Slängde mig in i bilen, kommer ut på första stora vägen och står ca 5 polisbilar där.. Så fick ta det välligt lugnt hela vägen till skolan.
På mötet var min rektor, mentor, sjuksyster, studievägledare och yvonne. Vi pratade om min framtid om jag verkligen ska gå ett 4:e år. Och samtidigt som jag verkligen verkligen vill det för att få ett fullständigt betyg nu så förstår jag dom när dom sa att vi måste möta det med vit ögat. Jag måste se, att jag klarar faktiskt inte det här. Det har varit ett fruktansvärt år, och jag har faktiskt ingen aning om hur nästa kommer att se ut. Kanske bäst att göra som dom sa, jobba ett år och koncentrera mig på terapin, komma tillbaka som "Super Emily" och kanske läsa igen på comvux. Låter det som en plan? Det känns som det nu när jag har suttit och tänkt lite på det. Jag hoppas det kan vara ett sätt för mig att få godkänt i allt tillslut. och samtidigt inte dö av att stressa hela tiden.

Efter mötet åkte jag och Lovisa en snabbis till Stml, där vi åkte till biltema och köpte lite saker. sen var det bara raka vägen hem :P en snabb roadtripp sådär bara.

Allt för länge har jag svansat kring nästa kille. Jag måste alltid ha någon för att veta att jag är bra. Men nu får det vara nog, jag är bra. JAG ÄR BRA. jag måste säga det. Jag måste tro på det. jag behöver bara mig själv för att klara det här! det är mitt liv, och jag ÄR stark! Jag ÄR DET!

jag är bra.