är på bussen påväg hem till min fina lägenhet från becca i Jönköping. inte skrivit på länge så tyckte det var dags nu. jag har varit där sen i tisdags och vi har haft jätte roligt. träffat nytt folk och jag lyckades tillochmed komma in på en krog för bara studenter som heter akademin! MASSA snygga killar och jag fick iallafall med mig en hem;) fin kväll! så somsagt är jag på väg hem nu. och ska jobba 14 timmar imorgon på båda mina jobb.. ser inte fram emot det men Cash is King. skriver nog mer ikväll:) PUSS

Du är söt :3

Ibland funderar man över valen i sitt liv. Hur hade det sett ut om jag hade gjort så eller inte gjort så? Det är när jag är själv som jag börjar tänka så. Hur hade livet sett ut med/utan vissa val. Det kan vi aldrig veta, men när ett val gått sämre funderar man alltid och önskar att det hade gått bättre. Det kan vara allt från vilken väg man körde eller en utbildning/jobb.

Balen

Efter kortegen

Taggade tjejer, sista festen!

Utspringet!

Nu har jag fått G i UF och Webbdesign! Så jävla skönt och är faktiskt lite smått stolt över att jag lyckades! (ja, jag är en sån som inte heller tycker synd om dom som gråter över ett Vg).

vart går gränsen till självisk?
Är man verkligen självisk när man säger nej för att man själv inte kan ta på sig mer? Om jag säger nej till att jobba 9 timmar en dag man mår riktigt dåligt. Är man självisk då? Om en vän behöver dig, men du redan fått så mycket stryk psykiskt, du kan inte bära din väns börda också. är det då själviskt att säga - jag är ledsen, men jag klarar inte av att hjälpa dig. Jag kommer bara ge dig dåliga råd och inte kunna ta in det du säger, så det kanske är bättre om du pratar med någon annan. I sånna sammanhang har jag fått höra att jag är självisk. Men jag vet inte, är inte varje människa en egen individ. Ska man inte ta hand om sig själv längre? Är jag skapad för att ta hand om andra? Men vem ska då ta hand om mig.. ? Nu har jag kunna få upp ögonen, jag var nog inte så självisk. Och jag måste kunna säga nej utan att bli kallad det. Jag skulle vilja kalla det en otrolig styrka istället. Att veta att man inte kan hjälpa till för tillfället och då säga NEJ. TÄNK PÅ DET.

Får man inte vara vän med sitt ex? är det så det ser ut idag? Det finns många olika fall när det gäller att ha kontakt med sitt ex eller inte. I mina fall tycker jag att det känns skönt att vara vän med ett ex. Det beror självklart på varför förhållandet tog slut osv. men i mina förhållanden har jag varit ganska öppen, jag har kommit nära många personer. Så varför avsluta en kontakt med någon som har betytt så mycket i ditt liv under en period? man kanske tillockmed kan få ut med av varandra som vänner än i ett förhållande. Så har det varit med många av mina ex. man kan som sagt ha en kontakt till en viss nivå, jag skulle inte rekomedera att prata om nya killar/tjejer med ditt ex. Även om man inte har kvar känlor så är det något som väcks innom en och man mår automatiskt dåligt.

Just nu är jag hos Becca, ska sova här. Nu chillar vi feeet, med lite likör 43 och provning mellan olika håruppsättningar.
Men nu ska jag leka lite i PhotoShop ! As kul !

Vi gjord flätor och la dom som ett hårband lite provning inför studentfesterna :)

Nu var det nästan två veckor sedan jag skrev sist. Det har hänt mycket.. som vanligt i mitt liv. Jag har varit och träffat gruppen två gånger nu. Direkt när jag kom dit blev jag otroligt nervös, men efter att vi pratat en stund var det som att jag satt med flera migsjälv där. Jag kände igen mig i precis allt dom sa, det blev verkligen en tydlig bild att jag är inte ensam. Det finns fler som mig, som kämpar med sig själva varje dag. Visst det är lite jobbigt att vara yngst, men som vi sa där så tänker man inte på åldern så mycket. Och jag är tacksam att dom släppte in mig dit trotts att jag är så ung, så jag kan få hjälp så tidigt som möjligt! (trots att jag väntat i många år på riktig hjälp..). När jag har gått därifrån känns livet mycket lättare, det blir lättare att andas och det tar inte emot varje steg jag tar. Men jag måste försöka få in den känslan mer i min vardag.

Becca har åkt utomlans, saknar henne massviissss ! Känns som att hon har varit borta i flera månader! vet inte hur jag ska överleva när hon flyttar.... !! :'( Men imorgon kommer hon hem! Och då ska jag träffa henne!

Jag har jobbat mycket den senaste tiden och det har varit både på gott och ont. När jag väl är på jobbet så flyter det på, men jag har lätt att bli depprimerad efteråt. Jag blir lätt stirrig och får en klump i halsen. Att försöka gå ner i varv efteråt är inte heller det lättaste, därför är det jobbigt att jobba sent och sen upp till skolan.

I veckan som kommer är det mycket att göra ( som vanligt). På tisdag fyller underbara LOVISA LUNDBERG år! Vi får väll se vad som händer då ;) (uppdatering kommer efter). 
Annars ska jag nog jobba, plugga igen satans mycket saker, gå på typ 5 olika möten och försöka få tid att andas och leva en skvätt!

I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om att vara vän med sitt ex. Om du har några frågor så ställ dom gärna så kommer jag svara på det i inlägget!

Jag mot världen. Så känns det. Så känns det väldigt ofta, och just nu starkare än på länge. Det är jag i ett stort svart hål, och jag försöker ta mig ur det, men det går inte. Det finns inget jag kan ta tag i. Ångesten jagar mig och jag får inte sluta springa. Jag måste vara stark för det lilla som finns kvar. Jag kämpar varje dag och visar upp mig som den roliga, "dumma", glada tjejen. Hur länge ska jag gå med denna fasad? Hur många fler år ska det gå innan den brister. Kommer jag någonsin må bra.
"Bordelinebrud", ett ord som sitter i mitt huvud. Är det fler som ser mig så? Jag vet att det är några.. Men jag försöker att lära mig leva med det. Jag vet att jag måste acceptera det, det är bara så det är. Imorgon ska jag träffa gruppen för första gången. Det är en grupp med 8 andra personer som har brodeline. Det är även tre grupp ledare som är terapefter. Jag hoppas det kommer att gå bra, men jag är ganska nervös. Jag är den yngsta och dom andra är ganska mycket äldre. Men jag hoppas som sagt på det bästa, och tillslut kommer jag nog in i "gänget".

"Personer med borderline personlighetsstörning är ofta impulsiva, intensiva och emotionellt instabila. Humöret är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva. Det är många gånger svårt för omgivningen att förstå de snabba och starka känsloreaktionerna. Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt. Borderline personlighetsstörning kännetecknas av svårigheter med känsloreglering, relationsproblem, impulsivitet och låg tilltro till sig själv. Självskadebeteende är vanligt förekommande och är ofta försök att reglera starka, outhärdliga känslor."

Jag kan inte begära att folk ska förstå sig på mig. Men ibland önskar jag att liver vore lättare. Att inte gå omkring med dessa tankar, att inte veta hur man ska reagera, att ständigt svänga i humör utan att ens förstå det själv. Jag förstår inte mig själv, men jag hoppas att jag kommer lära mig det.